2005 Seghesio Family Vineyards Zinfandel Cortina

2005 Seghesio Family Vineyards Zinfandel Cortina

Jen är sugen på något mexikanskt och vi bestämmer oss för chimichangas med strimlad lövbiff. Kanske inte det nyttigaste som finns men det är ju bara fredag en gång i veckan. Till våra chimichangas vill vi inte ha någon tacosås utan letar i butiken efter chipotle i adobosås. Tyvärr hittar vi inte någon utan kokar istället ihop en egen.

Till detta bestämmer vi oss för mexican rice och refried beans. Recept på dessa finns i listan till höger. Dessutom har vi den nödvändiga guacamolen, en enkel sallad på isberg och purjo samt gräddfil och jalapenos som pricken över i:et.

Eller snarare så är det nog vinet från Seghesio som är den där pricken. Vingården Cortina i Dry Creek Valley har fått sitt namn från jorden som bl a består av grov sand blandad med lera och just denna blandning kallas för cortina. Familjen Seghesio köpte vingården 1957 och här odlas mestadels Zinfandel.

Seghesio startades i början av 1900-talet av Edoardo Seghesio och hans fru Angela. Eduardo hade 1886 utvandrat från Piemonte där hans familj sysslat med…vin. I dag är man en av de stora på Zinfandel men gör också vin på diverse italienska druvor som Sangiovese, Barbera och Pinot Grigio. Den 14 november släpps förresten en Seghesio Sangiovese i vinkällarbutikerna.

Odlingssäsongen 2005 var lång med en sval sommar och höst vilket ledde till att druvorna mognade långsamt. Enligt Seghesio själva är 2005 en ovanligt bra årgång. Vinet lagrades på ekfat i 11 månader. 75% av faten var franska och 25% amerikanska. 33% av faten var nya.

Vi luftar vinet i någon timme. Det doftar körsbär, röda plommon och torkade dito, svarta vinbär, vanilj, peppar, körsbärspraliner och viol.

I munnen är vinet aningen syrligt men också något sött och lite syltigt – andra skulle nog inte gilla detta alls men vi tycker det är mycket gott och dessutom är vi ute efter just detta till den kryddiga maten. Här finns också lite tanniner vilket ger aningen dammig munkänsla. Chokladen kommer igen i smaken liksom bären – nu hittar vi framför allt röda- och svarta vinbär samt björnbär och örter. Smaken från ekfaten är i bra balans. Jättegott, tycker vi men Rockpile Zinfandel av samma årgång är fortfarande det bästa vinet från Seghesio jag druckit!


Chimichangas med strimlad lövbiff

2 pers

4 vetetortillas
250 g lövbiff
½ gul lök, hackad
2 klyftor vitlök, hackad
½ röd paprika, skuren i tärningar
½ röd chili, strimlad
salt
peppar
vatten
vetemjöl
adobosås eller annan tacosås
ca 100 g majs (1/2 liten burk)
2 dl cheddar, riven


Stek lök, vitlök paprika och chili utan att det tar färg. Lägg åt sidan. Stek den strimlade lövbiffen hastigt på hög värme. Blanda med lök, chili och paprika. Krydda med salt och peppar. Stek avrunnen majs i olja. Pensla lite adobosås på ett tortillabröd. Lägg på en klick köttfyllning, majs och ost. Vik ihop noggrant och ”limma” ihop med en blandning av mjöl och vatten. Fritera i 170ºC i ca 5 minuter eller tills tortillan får fin färg. Servera med mexican rice, guacamole, refried beans, cremè fraiche och jalapenos.


Chipotle i adobo-sås

3 chipotles
½ burk konserverade körsbärstomater
1 msk farinsocker
1 msk rödvinsvinäger
salt
peppar

(1 msk Maizena)

Koka upp lite vatten. Häll vattnet över chilin och låt denna mjukna. Tag bort stjälkar och frö och hacka upp chipotlen i mycket små bitar små bitar (eller sila. Se nedan). Blanda vattnet och chipotle-hacket med tomaterna. Krossa tomaterna med t ex en ballongvisp eller en potatisstöt. Tillsätt socker och vinäger. Koka ihop till en tjock sås. Smaka av med salt och peppar. Sila eventuellt såsen och red av med Maizena.


Guacamole

3 mogna avokados
1 shalottenlök, finhackad
5 ringar inlagd jalapeno, finhackade
1 lime, pressad
½ dl finhackad koriander
örtsalt
tabasco

Mosa avokados med gaffel. Tillsätt övriga ingredienser. Smaka av med salt och tabasco.

2004 Darioush Shiraz Signature Napa Valley

2004 Darioush Shiraz Signature Napa Valley

Darioush Winery ligger vid berömda Silverado Trail, ungefär mitt emellan staden Napa och Yountville och det var här Darioush Khaledi så småningom hamnade efter han i slutet av 1970-talet utvandrat från Iran. Darioush Khaledis far hade gjort vin på hobbynivå i staden Shiraz fram till den islamska revolutionen 1979 och efter att ha varit passionerad vinsamlare i flera år köpte Khaledi mark i Napa Valley och startade Darioush i början av 1990-talet. Med tanke på Darioush Khaledis förflutna är det kanske inte så konstigt att Darioush gör Shiraz-vin och inte Syrah.

Initialt är vinets doft väldigt fruktig av mörka bär. Främst björnbär men här finns också mogna bigaråer och svarta vinbär. Choklad är lätt att hitta. Med några timmars luftning är frukten dock inte lika dominant. Den försvinner såklart inte men där den tidigare stod i vägen för flera lite mer subtila dofter tar bären nu ett gemensamt steg åt sidan och släpper fram dessa. Jag tänker närmast på lite jordiga toner, cederträ och läder men här finns också grönpeppar och mint.

Luftningen tar också litegrann ner lite alkoholhettan som i början var besvärande. Vinet lider inte av överdrivna ektoner i varken doft eller smak trots 18 månader på nya franska fat. Tanninerna är helt mjuka och det silkeslena vinet ger en aningen tjock känsla i munnen. Allt känns som om det har perfekt balans. I smaken är de söta bären inte lika mörka som i doften men björnbären finns kvar liksom kryddor och choklad. Det sistnämnda är av den mörka och något bittra sorten och kommer fram i den långa eftersmaken.

Det denna i vårt tycke ganska magnifika Shiraz äter vi enkel men likaledes magnifik mat som dessutom är en favorit som gått i repris flera gånger, nämligen Gnocchi med lamm- och svampragu. Receptet finns på Systembolagets hemsida.

2006 Mollydooker Shiraz Carnival of Love

2006 Mollydooker Shiraz Carnival of Love

Jag har aldrig tidigare lagat mat på vildsvin men nu har det blivit dags. Jen får i uppdrag att leta upp ett intressant recept och hittar på Coops hemsida en bourguignon-liknande gryta med torkade aprikoser, russin och cashewnötter. Låter spännande och som en perfekt match till 2006 Mollydooker Carnival of Love Shiraz.

Vi provar och antagningarna visar sig stämma ännu bättre än vi anat. Sötman i grytan möter fint upp tonerna av mogen frukt i vinet och vi är mer än nöjda.

Vinet har kraftig doft som Mollydookers viner brukar ha. Här finns körsbär, björnbär och vinbär som samsas med färska örter, nylagd asfalt och vanilj. Ett salt inslag gör sig också påmint.

I munnen är vinet tjockt och superfylligt med massor av smak. Att det har hög alkoholhalt känns men vinet smakar inte sprit eller ger en brännande känsla. Det är istället kryddigt som av svartpeppar. Alla de mörka och söta bären återkommer, precis som vaniljen. Eftersmaken sitter i länge.

Vinet har bra balans trots alla excesser. Enastående helt enkelt om man uppskattar stilen och det gör vi.

Jag har nu provat alla de Mollydooker viner vi beställde från Atomwine i somras. Carnival of Love var bäst men jag tyckte att The Blue Eyed Boy gav mest valuta för pengarna. Nu vill jag smaka mer Shiraz från Australien.


Gryta på vildsvin, aprikoser, nötter och russin

6 pers

1 1/4 kg vildsvinskarré
3 msk smör
2 tsk salt
2 msk tomatpuré
3 dl rödvin
9 dl köttbuljong
1-2 krm peppar
6 lagerblad
4 timjankvistar
10 vitlöksklyftor
8 schalottenlökar, i skivor
1 dl cashewnötter
15 torkade aprikoser, delade
1 dl russin
3 msk maizena + 1/2 dl vatten
20 mandelpotatisar, kokta och skalade
1 dl örtblad, t ex persilja och timjan

Tärna karrén i 2 centimeter stora bitar. Bryn dem i omgångar i 2 matskedar smör och lägg över ien gryta. Tillsätt salt, tomatpuré, vin och buljong, koka upp och skumma. Lägg i kryddorna och sjud på svag värme cirka 15 minuter.
Fräs lökar, nötter, aprikoser och russin i resten av fettet och lägg allt i grytan. Rör ut maizena i vattnet och blanda ner. Koka upp och låt sjuda cirka 5 minuter. Dela potatisen i mindre bitar och blanda ner dem och örterna och sjud tills potatisen är genomvarm, cirka 2 minuter.

Receptet har vi hämtat på Coops hemsida.

2006 Léon Beyer Pinot Gris

2006 Léon Beyer Pinot Gris

I dag blir det mat från fantastiska Akki Sushi. Bästa sushin i Stockholm om du frågar oss. Till det dricker vi en Pinot Gris från Léon Beyer i Alsace där familjen Beyer har pysslat med vintillverkning ända sedan slutet av 1500-talet. Matchningen med sushi visar sig fungera utmärkt men å andra sidan har Pinot Gris rykte om sig att vara druvan som går att kombinera med det mesta.

Vinet har en ganska kraftig och kryddig doft där för första gången fuktig disktrasa kommer upp som referens och vi menar det inte negativt. Initialt hittar vi också äpple men med lite luftning i glasen transformeras dessa till päron. Här finns också något omogen mango och en stor korg med skogssvamp.

Svampen återkommer ganska tydligt i smaken och äpplet återuppstår tillsammans med en kryddbukett och någon icke namngiven exotisk frukt. Kanske är det mangon som återkommer, kanske är det aprikos? Eftersmaken innehåller en angenäm alkoholhetta och det finns svaga spår av en kvardröjande sötma i det helt torra och matvänliga vinet.

Léon Beyer Pinot Gris kan vi definitivt tänka oss att dricka fler gånger. Urgott till sushi och fungerar säkert lika bra till kyckling om bara kryddningen är den rätta.

Aningen konstigt är det att Sb kallar vinet för Tokay-Pinot Gris eftersom druvan efter ett EU beslut inte får kallats för det sedan 2005 och vad det står på etiketten kan ni själva se på bilden. Kan någon förklara?

2005 Walter Hansel Winery Chardonnay The North Slope

2005 Walter Hansel Winery Chardonnay The North Slope

Sebastopol Hills i Sonoma County ligger vid den södra änden av Russian River Valley och det är här som Walter Hansel Winery och Hansel Family Vineyards ligger. Ända hit letar sig den avkylande stillahavsdimman som är så viktig för druvorna som odlas här. För Hansels del handlar det uteslutande om Pinot Noir och Chardonnay och i dag provar vi en Chardonnay från vingården The North Slope.

Vinet visar sig dock ej uppfylla våra förväntningar. Problemet heter ekfat. I doften är fatlagringen påtaglig men inte besvärande. Vi hittar också champinjoner, burkananas, äpple, grape och våta stenar.

Problemet med faten blir dock besvärande när vi smakar. Nu blir ektonerna helt dominerande och det blir svårt att koncentrera sig på något annat. Att det t ex finns toner av crème brûlée och äpple försvinner helt i den stora ekskogen. Den största besvikelsen på länge speciellt eftersom vinet har drag av riktigt schysst Meursault som aldrig riktigt får komma fram. Det står ett stort, högt plank gjort av av ekbrädor i vägen.

Maten som vi hoppats ska matcha vinet blir däremot klart lyckad. Jag gör en variant av Creamed Corn som innehåller dill och till detta serverar vi dubbelpanerad torskfile med citron, knaperstekt bacon och lite friterade strimlor av morot. Över det hela strör vi rostade mandelspån.


Creamed Corn med dill

3 port

5 dl fryst majs
1,5 dl vispgrädde
0,5 dl mjölk
1 msk Maizena majsstärkelse
100 g riven cheddar
2 msk finhackad dill
salt
svartpeppar
rostade mandelspån

Koka majsen i grädde och mjölk i ca 5 minuter. Blanda Maizena med lite mjölk och rör ner denna i majsen. Koka i någon minut till. Rör ner ost och dill och smaksätt med salt och peppar. Strö på rostad mandel vid servering.

2005 Heiwa Shuzo Nikkori Umeshu

2005 Heiwa Shuzo Nikkori Umeshu

Det var Den långe jugoslaven som introducerade mig för japanskt plommonvin och jag föll pladask. Vi dricker i dag Nikkori till Päron Diana som finns i receptlistan till höger. Desserten är egentligen för söt till vinet men konstigt nog fungerar det jättebra ändå.

Vinet har tydlig plommondoft men luktar allra mest mandelmassa och en aning bittermandel. Vinet är inte jättesött för ett dessertvin. Även i smaken kommer plommonen och mandelmassan fram tillsammans med inlagda körsbär.

Jättegott! Kanske framför allt till mindre söta desserter men passar som sagt utmärkt till de söta päronen under toscatäcke.

2007 Dr Loosen Riesling Spätlese Bernkasteler Kurfürstlay

2007 Dr Loosen Riesling Spätlese Bernkasteler Kurfürstlay

Vad passar väl bättre en höstmåndag då jobbet varit ovanligt segt än en middag med pilgrimsmusslor stora som hockeypuckar? Inte mycket som jag kan komma på.

Just de här musslorna plockade i Norge, närmare bestämt i närheten av Kristiansund. Musslorna tillagas med lite asiatisk tuch – de penslas med en glace gjord på bland annat soya, honung, chili, vitlök och galangrot och halstras sedan. De serveras tillsammans med en sallad på spetskål, syltade shiitakesvamp och glasnudlar. Rätten innehåller både lite sötma, hetta och syrlighet och till det hela dricker vi en Riesling Spätlese från Dr Loosen.

Dr Loosen från Mosel-Saar-Ruwer tillhör inte någon av mina favoritproducenter. Jag har helt enkelt för många gånger blivit besviken på vin därifrån som jag tyckt varit klumpiga och saknat elegans men dagens variant är riktigt bra och fungerar strålande tillsammans med maten. För att åstadkomma detta har vi i och för sig avvikit något från ursprungsplanerna och dragit ner något på sötman i maten samt skruvat upp hettan några snäpp.

Vinet har typisk Rieslingdoft med päron, citrus, mineral, ananas och honung. Det finns också en svag ton av petroleum eller snarare något lösningsmedel eller något annat från kemtekniska hyllan.

Smaken är åt det tropiska hållet med persika, päron och citrus. Syran är fräsch och sötman lagom avvägd. Eftersmaken sitter i ganska länge.

2006 Losada

2006 Losada

När det kommer ett Bierzovin som ska finnas i Sb sortiment i åtminstone ett år är det såklart läge att prova. Precis som det brukar vara i de strategiska släppen är priset dessutom ganska moderat och ni som följer bloggen vet att jag är svag för Bierzo och deras Mencia-viner.

Jag är inte så vass på spanska men om jag förstått det hela rätt är Losada ett ganska nytt projekt som i och med introduktionen på Systembolaget kommer att skicka hälften av sin produktion till Sverige.

Vi provar vinet tillsammans med biffar av älginnanlår, hasselbackspotatis, syltade- och stekta kantareller samt en skysås med bl a lite röd vinbärsgelé.

Älginnanlårsbiffarna är helt fantastiska och det hela funkar utmärkt tillsammans med vinet som har en klart köttig doft med en hel del örtkryddor. Violdoften är påtaglig och Jen nämner också björnbärspastiller.

Även smaken är ganska köttig och kryddig och över huvud taget är det till stor del samma saker vi kommer fram till här som vi hittade i doften. Vint är fylligt, har lång eftersmak och en del tanninsträvhet.

Ett mycket bra bonnigt vin som det kommer att drickas mer av i det här huset när det vankas rustika rätter och framför allt blodiga biffar av ox eller vilt där jag tycker att Bierzoviner kommer som mest till sin rätt.

2006 Grove Street Chardonnay

2006 Grove Street Chardonnay

En helt OK amerikansk Chardonnay med massor av ek i både doft och smak som kom in i Sb:s sortiment vid det s k strategiska släppet den 1 oktober. För den som inte vet innebär detta att vinet ska finnas tillgängligt under minst ett år framöver.

Ek finns här som sagt i massor. Direkt vid öppnandet av flaskan känns doften parfymerad men detta och tonerna av prickig korv försvinner med lite luftning. Synd på korven tycker jag! Det som finns kvar är dock en ganska intensiv Chardonnaydoft med smör och nötter men även söt citrus och tropisk frukt. Jag säger papaya men kamraten Jacob lutar mer åt mango. Lite våt sten tittar också fram.

Smaken är inte lika ”in your face” som den stora doften. Så länge parfymdoften är påtaglig har vinet en lite fadd smak i munnen men detta försvinner också med luftning. Dock lever en viss blommighet och smörighet kvar men detta belastar inte minussidan hos vinet. Ekkaraktären är påtaglig och nötter och smör finns med här, liksom i doften.

2006 Grove Street Chardonnay är inte enbart gjord på Chardonnay. Här finns också en liten andel (5%) Pinot Blanc.

Vi dricker vinet till kycklingfiléer i cidersås (samma sås som finns i receptet ”Fasan med cidersås” i listan till höger), ugnsrostade rotfrukter och stekta äppelskivor. Vinet med sin kombination av smörighet och lite fräschör från citrustonerna funkar bra till den ganska rustika maten.

2005 Duck Pond Syrah Desert Wind Vineyard

2005 Duck Pond Syrah Desert Wind Vineyard

I går en för oss ny druva. I dag en välkänd men från ett område som vi endast provat Pinot Noir från.

2005 Duck Pond Syrah Desert Wind Vineyard har ganska diskret doft men vi hittar mörka bär som svarta vinbär och körsbär men också animaliska- och örtiga toner.

När vi smakar får vi en aningen kärv smak och även här dominerar de mörka bären, främst i form av björnbär men även kärnbärighet från körsbär. Också i smaken hittar vi örter och eftersmaken hettar lite. Vinet har en alkoholhalt på 15 %.

Dagens mat är en tjock bit sirloin (närmast ryggbiff) från engelske slaktaren Taylor and Jones som får lite färg på grilljärnet och sedan får gå färdigt i ugnen. Till köttet en sötpotstisgratäng med aningen hetta från inlagd jalapeño, svartrötter med Västerbottensostsmör (recept i listan till höger) och en kraftigt reducerad rödvinsreduktion som vi droppar över köttet. Jättegott och en härlig kombination med det ganska strama och eleganta vinet från Oregon.


Sötpotatisgratäng med jalapeño

4 pers

500 g sötpotatis
olivolja
2 klyftor vitlök
1 msk jalapeño
1 dl vispgrädde
1,5 dl lagrad ost, riven
salt
peppar

Skala och skiva sötpotatisen. Hacka vitlök och jalapeño. Varva i en smord gratängform och alta och peppra. Häll på grädden. Strö över osten. Grädda i ca 40 minuter på 175°C, eller tills sötpotatisen känns mjuk.

2006 Mastroberardino Radici Fiano de Avellino

2006 Mastroberardino Radici Fiano de Avellino

Vi käkar lite blandat gott som Jen haft med sig hem från Peck i Milano och vinvalet är inte helt enkelt. Att det skulle vara vitt stod klart ganska tidigt och efter ett samtal med Den långe Jugoslaven satsar vi på en Fiano från Mastroberardino. En ny druva för oss men i själva verket är den lastgammal och har odlats i över 2000 år.

Vinet har initialt en inte helt angenäm doft men vi är förvarnade och med rejäl luftning där jag skakar karaffen flera gånger under de kanske fyra timmar som vinet är upphällt, försvinner detta och fram träder något betydligt trevligare. Detta är en blommig doft med inslag av päron, fläder, galiamelon, fat och mineral. Vinet känns ganska parfymerat i smaken och mineraltonerna återkommer. Syran i vinet är ganska hög och i smaken finns inte helt mogen ananas, gula plommon och fat. Vinet känns ganska tjockt i munnen och har relativt bra längd.

Ett annorlunda men helt klart gott vin som visar sig fungera bra till vår blandning av italienska specialiteter. Skulle gärna smaka vinet till en fiskrätt med hollandaise- eller annan smörig sås.

2002 Weingut Bründlmayer Riesling Zöbinger Heiligenstein

2002 Weingut Bründlmayer Riesling Zöbinger Heiligenstein

Det har blivit dags att korka upp en Riesling från Kamptal i Österrike som vi ska ha till en fiskgryta med skrubba från Öresund. Skrubban är den enligt mig mest underskattade fisken som simmar i svenska vatten och den fyllde lätt ut kostymen i dagens rätt som också innehåller räkor och stenbitsrom. Fisken kokas i vin och strax före servering späder vi med en aning grädde. Därefter strös räkorna på och sedan strör vi över rom och dill.

2002 Weingut Bründlmayer Riesling Zöbinger Heiligenstein har en härlig doft med petoleum som samsas i glaset med exotiska frukter, honung, söt citrus och en aning mineral. Vinet har härlig syra och smak av citrus (dock inte i första hand citron) och päron. Eftersmaken är lång, något bitter och påminner om citrusskal. Fantastiskt gott matvin och även om det är helt rätt att dricka nu kommer jag att låta resterande resterande flaskor ligga för att se vad som händer på några års sikt.