2006 Nora da Neve

2006 Nora da Neve

-Saffran! sa Den långe Jugoslaven och då är det givetvis bäst att lyssna. Paella kändes mer lockande till det spanska vinet än någon fiskgryta kryddad med krokusguldet och så fick det bli. Vår variant blev en skaldjurpaella, på spanska Paella Marinera som känns helt rätt till ett vin från spanska Atlantkusten där det lokala köket domineras av fisk och skaldjur.

Originalpaellan Paella Valenciana, består däremot av kanin och sniglar. Paella är förresten egentligen namnet på det ”stekjärn” som rätten tillagas i. Jen’s pappa gav oss nyligen ett nytt järn med höga kanter (en riktig paella-panna har däremot ganska låga) och det blir nog perfekt för en paella för oss två. Tack Bengt!

Nora da Neve är Rías Baixas-producenten Noras prestigecuvé och görs på 100% Albariño från diverse vingårdar. Regniga Rías Baixas ligger på Galiciens västkust i nordvästra Spanien. Alltså strax norr om Portugal, ända ute vid Atlantkusten. Här kommer det faktiskt mest nederbörd i hela Spanien. Det är här, i Galicien och i norra Portugal som Albariño har sin hemvist men i Portugal kallas druvan Alvarinho eller Cainho Branco. Också i divergerade Spanien har den inte förvånande flera olika namn.

2006 Nora da Neve har en ljust gul färg. Doften avslöjar att vinet har legat på fat, något som är ganska nytt i Rías Baixas men klassiska Albariñotoner av päron, grape och citron finns också på plats. Syran är härligt hög men smaken inte helt harmonisk. Det saknas nog något år i källaren för att det bli perfekt. Men då är jag väldigt petig. Jen tycker vinet är utmärkt redan i dag. Mineral och gröna äpplen är speciellt framträdande och vinet har en bra, lång eftersmak.

Måste också nämna att vi i går var på Pontus by the Sea och drack fantastiskt goda 2006 Brewer-Clifton Pinot Noir Melville Vineyard. Ett vin med både finess och elegans, behaglig krydda och fruktighet. Vinet finns inte på Sb och det gjordes bara 2,592 flaskor. Fortfarande ungt men det passade förträffligt till oxfilé-carpaccio med parmesan, pinjenötter, ruccola och i Jen’s fall också pocherade vaktelägg och avrugakaviar.


Paella Marinara

4 pers

50 g ärtor
3,5 dl aviorio- eller arborioris 1 dl olivolja
7,5 dl fiskbuljong
2 tomater, tärnade
2 vitlöksklyftor, hackade
1 stor gul lök, hackad
1 grön paprika, skivad
200 g grillade röda inlagda paprikor, skivade
12 större räkor med skal (typ kinesiska jätteräkor), kryddade med salt och peppar
0,5 kg musslor med skal
250 g bläckfisk skuren till ringar
1 g saffran utblandat med fiskbuljongen
Saft av 1 citron
Citronklyftor för garnering
Salt och peppar

Koka ärtorna, ställ åt sidan. Rengör bläckfisken och skär i ringar. Krydda med salt och peppar. Täck över och spara till senare. Lägg musslorna i en kastrull med ca 1,5 dl vatten. Koka tills musslorna öppnar sig. Ta bort från värmen. Kasta de musslor som inte öppnat sig. Pressa citron över musslorna och krydda med salt. Täck över och spara. Värm oljan i ett ganska stort stekjärn. Lägg i den hackade löken, paprikan, vitlöken och tomaterna. Sautera tills grönsakerna mjuknar. Krydda med salt och peppar. Lägg i riskornen och låt fräsa med en kort stund. Häll på fiskbuljongen uppblandad med saffran och låt sjuda ca 10 minuter. Lägg i bläckfisken. Sjud i ytterligare fem minuter och tillsätt sedan räkorna, musslorna och de konserverade röda paprikorna. Sjud under lock tills räkorna känns klara. Strö över ärtorna och dekorera med citronklyftor.

2004 Robert Mondavi Winery Chardonnay Carneros

2004 Robert Mondavi Winery Chardonnay Carneros

Det sägs att Caesarsalladen skapades på 1920-talet i Tijuana. Restaurangen där Caesar Cardini arbetade var fullsatt men råvarorna höll på att ta slut. Caesar skapade då salladen med vad han hade kvar. Tydligen fanns det ingen kyckling, den har tillkommit senare och i Caesars anda slänger vi också ner ett paket (150 g) färska haircots vertes. Vi skulle egentligen ha dem till lammet i går men glömde bort dem i kylskåpet. Gott blir det hursomhelst och till salladen dricker vi en riktigt hygglig Chardonnay från Napa-legenden Robert Mondavi.

Vinet doftar äpple, päron och citrus. Det är mycket fruktigt men har en mineralitet som balanserar upp det hela. I munnen känns vinet något smörigt och det har en hög och frisk syra. Eftersmaken är ganska lång och avslutas med ett litet sting av…vi funderar och enas om att ingefära är det som kommer närmast. Ett gott vin till salladen och inte så dyrt (15-18$).


Caesarsallad

2 pers

Krutonger

3 dl tärnat vitt bröd
1 mycket fint hackad vitlöksklyfta
1/2 dl olivolja

Sätt ugnen på 175 °C. Skär brödet i cm-stora kuber, låt kanten vara kvar. Rör ner vitlöken i oljan med en gaffel. Vänd brödtärningarna i oljan, bred ut dem på en plåt och låt dem stå mitt i ugnen ca 10 minuter. Vänd dem ofta så att de blir jämnt gyllenbruna.

Dressing

1 ägg
3 sardellfilér
2 finhackade vitlöksklyftor
1 krm salt
2 msk worcestershiresås
saften av 1 citron
1 msk dijonsenap
1 dl olivsolja
1/2 dl färskriven parmesanost (+ ev extra parmesan till serveringen)
nymald svartpeppar

Lägg ägget i kokande vatten i 1 minut. Mosa sardellerna, vitlök och salt till en pasta i en stor skål med en gaffel. Rör ner worcestershiresås, citronsaft och senap. Knäck ägget över skålen och rör ner det. Tillsätt oljan i en tunn stråle under vispning (ungefär som när man gör majonnäs).

Sallad

1 grillad kyckling
150 g haircots verts
1 stort stånd romansallat

Pilla kycklingen. Koka upp lättsaltat vatten och lägg i haircots verts. Kokka i 2 min och häll av vattnet. Blanda allt med dressingen. Smaka av med peppar ock strö över färskriven parmesanost.

2004 Weingut Velich Seewinkel Beerenauslese

2004 Weingut Velich Seewinkel Beerenauslese

Mycket sött men friskt vin som fungerar jättebra till snickerspajen som sägs vara det onyttigaste som finns.

Detta österrikiska dessertvin är gjort av en blandning av druvor bestående av chardonnay, sauvignon blanc och welschriesling. Det har en påtaglig botrytisdoft men här finns också gula äpplen, aprikos, plommon, honung och karameliserat socker. Att druvorna angripits av botrytis känns också i den väl utvecklade smaken och även aprikos och honung återkommer.

Det här är ett mycket bra vin som kan mäta sig med betydligt mycket dyrare varianter från Sauternes. Det finns några flaskor kvar på Sb och jag tänker lägga beslag på så många jag kan. Det gäller bara att se till att hitta på desserter med tillräcklig sötma.


Snickerspaj

4-5 pers

1 paket smördeg
140 g mascarpone
110 g färskost
50 g socker
3 ägg
5 snickers, hackade

Värm ugnen till 200 grader. Kavla smördegen så den blir 3-4 millimeter tjock. Tryck ut den i en form med ca 20 centimeters diameter. Knåda ihop mascarponen, mjukosten och sockret till en jämn massa i en stor skål. Tillsätt äggen, ett åt gången. Tillsätt snickers. Häll smeten i formen och se till att den sprids jämnt. Ställ i ugnen i tio minuter. Sänk sedan värmen till 180 grader och låt grädda i ytterligare 25 minuter tills pajen är gyllenfärgad. Låt den svalna före servering.

Servera med vispad vaniljglass.

2004 Don Sebastiani & Sons Merlot Screw Kappa Napa

2004 Don Sebastiani & Sons Merlot Screw Kappa Napa

Don Sebastiani & Sons startades 2001 med målsättningen att tillverka och sälja inte alltför dyra viner med hög kvalitet. Redan efter fyra år blev man av The Wine Enthusiast utsedd till Winery of the Year. Men historien startade egentligen långt tidigare, närmare bestämt 1895 när Samuele Sebastini utvandrade från Italien till Amerika och 1904 började odla druvor i Sonoma.

Jag har för mig att jag någonstans läst att de amerikanska vinkonsumenterna tyckte att det var väl magstarkt att ha med ordet screw i namnet och att Sebastini tonade ner detta på etiketten och highlightade initialerna SCN istället.

2004 Don Sebastiani & Sons Merlot Screw Kappa Napa var släpptes som tillfällig nyhet på Sb 1 mars. I beställningssortimentet finns det också SKN Zinfandel och Chardonnay.

Det här är en klart godkänd Merlot som fungerar jättebra med lammet. Jämfört med Châteauneuf-du-Papen i förra posten finns det inte lika många olika dofter men de som finns, t ex de mörka bären är utvecklade och stora utan att bli vulgära. I munnen är vinet mjukt men det finns också en ton av tranbär och kryddor som gör att mjukheten inte blir fånig. Eftersmaken har ganska bra längd och avslutas med en fin fatton. Jag tror att det här vinet hade varit mycket bättre om vi inte haft 2001 Domaine des Sénéchaux Châteauneuf-du-Pape att jämföra med. Det sistnämnda är helt enkelt ett mycket bättre vin.


Lammstek med hasselbackspotatis och champinjonsås

4 pers

1 lammstek utan ben, ca 800 g
2 vitlöksklyftor skurna i tunna flisor
salt

Marinad

1/2 dl olivolja
2 msk balsamvinäger
1 msk hackad färsk rosmarin
1 msk hackad färsk timjan
nymalen svartpeppar efter smak

Blanda ingredienserna till marinaden. Stick ca 2 cm djupa stick med en vass kniv i steken och stick in vitlöksflisorna. Lägg steken i en tät plastpåse och häll marinaden över. Knyt igen ordentligt och knåda köttet med marinaden. Låt den marinera över natten i kylskåp.

Sätt ugnen på 125°. Tag upp köttet ur marinaden och torka av det lätt. Lägg det i en ugnssäker form och stick in en köttermometer i tjockaste delen från sidan. Ställ in i nedre delen av ugnen. Stek tills innertemperaturen når 65°. Svep in köttet i aluminiumfolie och låt det vila i ca 15 minuter.

Köttet kan serveras varmt eller kallt.


Champinjonsås

200 g färska champinjoner
2 charlottenlökar
2 msk smör
2 msk vetemjöl
3 dl vatten
1 ½ msk kalvfond
1 dl vispgrädde
3 msk madeira
vitpeppar
salt

Bryn smöret. Lägg i champinjonerna och fräs tills det knäpper i dem. Tillsätt löken och fräs några minuter. Strö över vetemjöl och rör om. Blanda ner vatten, fond och grädde, låt såsen småkoka några minuter. Smaka av med madeira, salt och peppar.


Hasselbackspotatis

ca 600g ganska små men jämnstora potatisar
2 msk smör
1/2 tsk salt
1/2 dl ströbröd

Sätt ugnen på 225°. Skala potatisen. Skär i tunna skivor men inte helt igenom. Om man lägger potatisen t ex i en träsked så kan man skära utan att riskera skära igenom helt. Smält smöret. Lägg potatisarna med den skårade sidan uppåt i en ugnssäker form. Pensla smör på varje potatis. Ställ in mitt i ugnen, 225° i 25 minuter. Ta ut formen och pensla på ytterligare matfett. Strö på salt och ströbröd. Ställ in formen i ugnen igen och baka ytterligare ca 20 minuter.

2001 Domaine des Sénéchaux Châteauneuf-du-Pape

2001 Domaine des Sénéchaux Châteauneuf-du-Pape

Till påsklammet dricker vi två helt olika viner. Först ut är denna fantastiska Châteauneuf-du-Pape från 2001 som Den långe Jugoslaven bjuder på (det andra vinet kommer i nästa post och även recepten på lammet med tillbehör).

Om mina uppgifter stämmer ägs Domaine des Sénéchaux av Jean-Michel Cazes som bl a också är ägare till det ännu mera namnkunniga Château Lynch-Bages i Bordeaux.

Vinet är vackert blodfärgat. Doften örtig och jordig men har också en fruktig ton av körsbär, blodapelsin och välintegrerade fat. Där ryms också en liten charktallrik. I smaken finns det örter och fat men också härligt mogna plommon och en mix av mörka bär som björnbär, blåbär och hallon och ett uns sälta. Alla smaker och dofter känns mycket fint integrerade och jag har svårt att tänka mig att vinet kommer att bli bättre med ytterligare lagring. I dag är det helt sanslöst gott!

2006 Domaine Vacheron Sancerre

2006 Domaine Vacheron Sancerre

Domaine Vacheron är ett av få vinhus i Sancerre som lägger lika mycket energi och kärlek på sina röda som vita viner. I vanliga fall brukar Sauvignon Blanc-vinerna vara de man satsar på medan de röda på Pinot Noir mest är sidoprojekt. Så är det alltså inte hos Denis och Jean-Louis Vacheron och deras repektive söner. Vacheron är en av de största Pinot Noir-odlarna i Sancerre och odlingsarealen för denna druva uppgår till 11 hektar. Sauvignon Blanc odlas på 29 hektar.

Det är första gången vi provar något vin därifrån och varken det här eller någon annan av deras produkter finns på Sb. Just denna flaska är inköpt på varuhuset Le Bon Marché i Paris. Eftersom jag upptäckte att produktionen hos Domaine Vacheron följer ovetenskapliga biodynamiska odlingsregler och jag inte på något sätt vill stödja antroposofiskt humbug kommer jag inte att köpa vin från Vacheron igen, trots att denna deras bas-Sancerre Blanc är mycket bra. Kanske den bästa vi druckit hittills.

Vinet är svagt grön-gult. Citrustonerna i doften är påtagliga, likaså de krispiga Granny Smith äpplena och krusbären. Det finns mer flinta i det här än i något Sancerre jag provat. Underbart! En koll visar också att jorden på Domaine Vacheron består till lika stora delar av sandsten och flinta.

En nyhet för mig i en Sancerre är att jag hittar ett sting av vitpeppar i smaken. Syran är knivskarp men det smakar inte bara citron utan också sötare citrusfrukter som apelsin och blodapelsin. Speciellt så som de senare smakar nu i slutet av vintern när de är som bäst. På köpet kommer också en mineralton och en härlig krispighet. Precis så här ska en riktigt bra Sancerre smaka!

Vi dricker denna underbara Sauvignon Blanc till varsin bit lax som gratinerats under ett pepparrotstäcke. Till detta har vi cous cous med smörstekt lök och ärtor samt en rödbetssallad.


Lax i ugn under pepparrotstäcke

4 pers

4 st portionsbitar av lax
2 stora färska rödbetor
1 dl matlagningsyoghurt
100 g Cream Cheese
100 g Lätt Créme Fraiche
3-4 msk färskriven pepparrot
100 g finhackad persilja
3 msk crema di balsamico
½ msk smör
1 st gul lök
3 dl cous cous
6 dl vatten
1 st grönsaksbuljongtärning
3 dl gröna ärtor

Värm ugnen till 200 grader. Lägg laxfiléerna i en ugnsfast form. Riv rödbetorna grovt och blanda med yoghurt. Ställ såsen i kylen för att dra. Blanda cream cheese, lätt créme fraiche, pepparrot, hälften av den finhackade persiljan och crema di balsamico. Koka de djupfrysta ärtorna enligt anvisningar på paketet. Skala och hacka löken och stek den mjukt i smöret i en kastrull. Tillsätt cous cous och stek ytterligare några minuter. Tillsätt vattnet och låt det koka upp. Ställ åt sidan och låt grynen suga upp vattnet. Bred över pepparrotsblandningen på laxfiléerna och ställ i ugnen, cirka 10 minuter. Tillsätter gröna ärtorna till cous cousen. Ta ut laxen ur ugnen och strö över hackad persilja.

2004 Melville Syrah Estate - Verna's

2004 Melville Syrah Estate - Verna's

Santa Rita Hills AVA är ett förhållandevis litet område på båda sidorna av Santa Ynez floden i Santa Barbara County. Santa Rita Hills är ett av Kaliforniens kallaste platser och vingården Verna's ligger i direkt anslutning till Stilla havet. Där finns inte några kullar som stoppar de kalla vindarna men å andra sidan var vår och sensommaren 2004 ovanligt varma och druvorna skördades 2-3 veckor tidigare än normalt.

Den före detta finansmannen Ron Melville flyttade 1996 sin verksamhet hit efter att i ett antal år hållit till i Sonoma och sålt druvor till andra vinhus. Vinmakare hos Melville är kultförklarade Greg Brewer som också gör vin under egna etiketten Brewer-Clifton. Finns det inte overkligt många kultförklarade vinmakare i världen och kanske framför allt i Kalifornien?

Att laborera med olika druvkloner och andelen stjälkar som får åka med i krossnings-, pressnings- och jäsningsasfaserna tycks vara Greg Brewers specialité. Druvorna i 2004 Melville Estate Syrah Verna's är åtta olika syrahkloner. Skördeuttaget var lågt och en fjärdedel av druvorna fick sitta kvar i klasar. Stjälkar och skal fick ligga i druvjuicen runt 30 dagar. Vinet låg sedan på neutrala fat (10 år gamla) i 12 månader.

Färgen är djupt-röd med en tydlig dragning åt lila. Efter en hel dags dekantering har det en ganska fantastisk och komplex doft av mörka bär som björnbär, körsbär och vinbär. Lite i bakgrunden anas en köttaffär, torkade frukter, lakrits och ceder.

Direkt vid flaskans öppnande är den höga alkoholhalten (15,2%) påtaglig i smaken men när vinet fått andas rejält har detta som tur är dämpats rejält. Det är ett fruktigt vin med viss behaglig strävhet från tanninerna och fräsch syra i bra harmoni. I kombination med maten dämpas frukten rejält och fram träder rökt the, typ Lapsang. Vinet har bra längd och det finns lite sting i eftersmaken.

Vinet fungerar bra till den ganska svåra men mycket lyckade maten. Lamm och syrah är ju en klassiker men äggulor, vinäger och senap kan ställa till det en hel del.


Örtpanerade lammracks

3 pers

2 tjocka skivor fullkornsbröd
0.25 dl finhackad persilja
finrivet skal av ½ citron
1 krossad vitlöksklyfta
40 ml olivolja
havssalt
nymalen svartpeppar
lammracks à 3-4 revben per person
1,5 msk dijonsenap

Sätt ugnen på 180ºC. Lägg brödskivorna på en plåt och rosta i ugnen i 20 minuter eller tills de är svagt gyllenbruna. Ta ut ur ugnen och låt svalna. Smula brödskivorna för hand eller i en matberedare. Blanda brödsmulor, persilja, citronskal, vitlök, olivolja, salt och peppar i en skål. Gnid in lammracksen med lite olivolja. Salt och peppra rikligt. Hetta upp en stekpanna. Lägg racksen med fettsidan neråt i stekpannan och bryn ett par minuter. Flytta över dem till en smord ugnsform. Bre senap över den stekta sidan och tryck fast örtpaneringen på köttet. Ugnsstek racksen tills innertemperaturen är 58-60ºC Ta ut köttet och låt det vila i formen under aluminiumfolie i fem minuter. Skär upp racksen.


Potatissallad med dijonsenapsdressing

4 pers

500 g liten potatis, kokt och halverad
purjolök, strimlad
1 paprika, strimlad
1 röd lök, strimlad
2 vitlöksklyftor, pressade
3-4 cocktailtomater
persilja, hackad
2 äggulor
4 msk dijonsenap
2 tsk strösocker
2 msk vinäger
2 dl olja, som droppas i såsen

Rosta paprikan tills den blir svart och bubblig. Lägg i plastpåse några minuter och ta sedan bort skalet. Strimla paprikan. Blanda potatis, purjolök, paprika, röd lök, vitlök, cocktailtomater och örter. Rör ihop dressingen till salladen och blanda ner.


Mynta- och dijonsenapsyoghurt

4 pers

2 dl matlagningsyoghurt
4 kvistar mynta, hackade
1 tsk dijonsenap
salt, svartpeppar

Blanda ingredienserna till mynta- och dijonsenapsyoghurten och droppa runt kött och sallad.

2006 Cline Cellars Syrah Sonoma County

2006 Cline Syrah Sonoma County

Hamburgare med bröd och friterade potatisklyftor står på menyn denna fredagskväll och till det en billig amerikansk Syrah.

Clines Zinfandel har länge varit en av mina favoriter under hundringen. Ett vin som i tidigare årgångar (har inte provat 2006:an som Sb säljer nu) klarat sig från syltfällan som det annars är så vanligt att zin-viner i de lägre prisklasserna hamnar i. Förhoppningen var att också detta vin skulle undvika att hamna där. De flesta recensioner har varit översvallande sedan de 12 000 flaskorna släpptes den 1 mars, alltså i de flesta av landets Sb-butiker.

Största delen av druvorna kommer från Sonoma County, några mil norr om San Fransisco dit Fred och Nancy Cline flyttade med sitt Cline Cellars i början av nittiotalet. Företaget hade då funnits i ungefär tio år. Även om Cline nästan kopplas ihop med Zinfandel så använder man en hel del andra druvor vid sin vinframställning: Merlot, Alicante Bouschet, Mourvèdre, Sangiovese, Grenache och så då Syrah. Visst hade det varit spännande att prova någon av deras lite mer exklusiva sorter.

2006 Cline Syrah doftar vinbärssylt, fat och aningen kryddigt. Syltigheten i doften gör att jag blir misstänksam. Ska det bli som att äta blåbärssylt direkt ur burken? Men en första sipp stillar dessa farhågor. Visst finns det syltighet även i smaken men den är något beskedligare än befarat. Dock ökar den något efterhand som temperaturen på vinet stiger. Kryddigheten (svartpeppar) är påtaglig och det finns klart brända toner. Aningen gles i mitten men riktigt bra längd med ganska påtaglig syra. Mer än så här kan man knappast vänta sig för 89 spänn.


Friterade potatisklyftor

3 pers

600 g fast potatis
ca 1 l rapsolja
salt

Skölj och skubba potatisarna. Skär dem i i tunna klyftor (med skalet kvar). Skölj potatisen i kallt vatten. Låt rinna av på hushållspapper. Hetta upp oljan till 180º i en stor gjutjärnsgryta. Lägg ner potatisklyftorna i omgångar i den heta oljan och låt dem bli mjuka utan att få färg. Ta upp dem och låt dem rinna av. Före serveringen friteras potatisen till högre temperatur, ca 190º, tills den blir guldgul och frasig. Låt den rinna av väl. Salta.

Givetvis sparas den avsvalnade oljan för framtida friteringar.

2006 Conte Leopardi Rosso Conero

2006 Conte Leopardi Rosso Conero

Vårt stående pizzavin har sedan i höstas varit 2004 Valle Reale från Montepulciano d'Abruzzo, ett friskt och fruktigt italienskt rödtjut som nästan inte kostar några pengar alls.

I marssläppet kom 2006 Conte Leopardi Rosso Conero gjort på samma druva, Montepulciano men från det lilla området Rosso Conero som ligger en bit norrut från Montepulciano d'Abruzzo och ut mot kusten till Adriatiska havet.

Vinet har fruktig doft. Direkt vid öppnandet dominerat av plommon och körsbär men efter en timmes luftning och några grader varmare har dessa förvandlats till svarta vinbär. En svagt kryddig ton har tillkommit och fattonerna är ganska lätta att hitta. Också i smaken känns kryddigheten och vinets fruktighet och fat finns också på plats. Vinet har en kärvhet jag inte riktigt kommer överrens med och den höga syran känns inte riktigt balanserad med fruktigheten .

Så länge det finns kvar Valle Reale på Sb kommer det att vara vårt förstahandsval till pizza. Rosso Conero kommer faktiskt inte ens riktigt nära. Till tryffelpecorino fungerar det bättre men då blir det ett helt annat startfält att utmana.

Edit: Efter två dagar i toppad mindre flaska har syran sjunkit ihop till en mer anständig nivå och det är ett helt annat vin. Så här skulle det ju smakat, då hade jag inte sagt ett ont ord!

2006 Dönnhoff Schlossböckelheimer Felsenberg Riesling Spätlese Trocken

2006 Dönnhoff Schlossböckelheimer Felsenberg Riesling Spätlese Trocken

Något förvånande består endast 25% av druvodlingen i Nahe av Riesling. I Hermann Dönnhoffs vingårdar ligger dock andelen Riesling på 80%. Felsenberg, eller rättare sagt delar av den är en av de senaste vingårdar som kommit i Hermann Dönnhoffs kontroll. Den ligger i distriktets sydvästliga delar, strax öster om byn Schlossböckelheim.

Vinet har ung doft med våta stenar, citrus, saffran och exotiska frukter. I munnen är syran knivskarp och citrussmaken påtaglig men även friska gröna äpplen tar stor plats. Till den ganska syrliga, något specialanpassade fisken är det mycket bra men på egen hand blir syran för stor.


Bergtunga Provencal

2 pers

8 små bergtungsfiléer
1 msk smör
salt
vitpeppar
10 cm purjolök
½ citron
1,5 msk Dijonsenap
1 dl crème fraîche
½ dl vispgrädde
3 msk frysta provencalska örter

Sätt ugnen på 200 grader. Riv skalet på citronen. Rulla in zest i sjötungsfiléerna och sätt dem i portionsformar. Pressa citronsaft över. Finstrimla purjolöken och bryn den hastigt i lite smör. Häll över purjon i en skål. Häll sedan i crème fraîche, vispgrädde och dijonsenap. Lägg i örterna. Koka upp. Häll såsen på fisken. Gratinera i ugnen ca 15 min. Servera med ris och någon grönsak.

2005 Qupé Syrah Nielson Vineyard

2005 Qupé Syrah Nielson Vineyard

Qupé är ett av de vinerier i Kalifornien jag varit nyfiken på men inte haft möjlighet att smaka något vin från. Förrän nu. Visst hade 2005 Qupé Nielson Vineyard Syrah mått bra av att få ligga några år men det var aldrig aktuellt. Nyfikenheten var alltför stor.

Qupé startades 1982 som ett gemensamt projekt av Robert N. Lindquist och Jim Clendenen från Au Bon Climat. Från början gjordes vinerna hos Zaca Mesa där Robert N. Lindquist arbetade men nu delar Au Bon Climat och Qupé på produktionsanläggning, personal och lagerutrymme. Qupé är helt fokuserat på Rhônedruvor och Chardonnay men Robert N. Lindquist är också involverad i sin fru Louisas Verdad Vinery som istället satsar på spanska druvor som Tempranillo och Albariño.

Vinet är ett gott exempel på en riktigt bra, exklusiv kalifornisk Syrah. Den är som sagt ung. Jag luftar i flera timmar men redan vid öppnandet av flaskan är vinet förvånansvärt mjukt och doftar då köttigt och röda bär. Efter luftningen har bären mörknat och en jordig ton kommit fram. I munnen är vinet flyktigt och i den fruktiga smaken finns det mörka plommon, en aning lakrits och lite bitterhet i eftersmaken. Alkoholhalten är över 15% men vinet är balanserat och har inte någon kännbar alkoholhetta.

Det gjordes bara cirka 1900 flaskor av detta vin och det kommer förmodligen bara att finnas två årgångar, 2005 och 2006. Druvorna köptes nämligen in och Nielson Vineyard har sedan dess sålts till Kendall-Jackson som säkert vill använda druvorna själva.

Vi dricker detta vår första men definitivt inte sista Qupé till en lammstek som långsamt fått gå färdigt på låg värme i ugnen med bacon, vitt vin, vitlök, rosmarin och timjan, rödlök och olika rotfrukter som potatis, palsternacka och sötpotatis.

2005 Umani Ronchi Le Busche Marche Bianco

2005 Umani Ronchi Le Busche Marche Bianco

Umani Ronchi imponerar oftast med sina billiga och strålande viner på Verdicchio och Le Busche från 2005 är inget undantag. Precis som tidigare årgångar är Le Busche en 50/50-blandning av Verdicchio och Chardonnay. Verdicchio odlas endast i regionen Marche på adriatiska kusten i Italien.

Vinet är utmärkt balanserat och doftar smörkola, apelsin, en gnutta vanilj och fat. Smaken är ganska kryddig och fruktig med solmogna apelsiner, aprikos, pomerans och fat.

Det finns fortfarande gott om flaskor kvar på Sb trots att det hypats ganska friskt av svenska medier inför mars månads nyhetssläpp. Även om det är relativt utvecklat och definitivt drickbart redan nu kommer jag att lägga undan några flaskor ett eller ett par år.

2006 Horst Sauer Riesling Großes Gewächs Trocken Escherndorfer Lump

2006 Horst Sauer Riesling Großes Gewächs Trocken Escherndorfer Lump

Hur det över huvud taget är möjligt att använda sluttningar som är 70° branta till jordbruksmark är helt osannolikt men det är tydligen precis så det är i Escherndorfer där druvorna till detta vin kommer från. Lump i vinnamnet syftar till ytjorden i vingården som blev bortspolad av regn och sedan fick återföras manuellt. Att jord på så branta sluttningar spolas bort vid häftigt regn bör inte ha kommit som en överraskning men var såklart ändå en katastrof för familjen Sauer. Egendomen ägs av äkta paret Magdalena och Horst Sauer och Horst är vinmakare tillsammans dottern Sandra.

Vinet är såklart fortfarande väldigt ungt vilket märks både på lukt och smak men funkar utmärkt att dricka redan nu. I doften och smak finns både röda och gröna äpplen, citrus, mineral och gräs. I den spritsiga smaken finns det också piggelin. Det här är mycket hög klass!

Vår söndagsmiddag består av Öresundstorsk och en wok med palsternacka, morötter, kålrot, rotselleri, rödbeta, broccoli, purjo och räkor med en sås på soya, ostronsås, citrus och diverse kryddor. Se recept nedan. Mycket enkelt och gott och citrussåsen gör att det blir helt rätt tillsammans med vinet.


Citrus-woksås

½ dl ostronsås
½ dl ljus soja
1 chili, hackad
1 lime, saft
1 apelsin, saft + zest
1 msk sesamolja
1 msk fisksås
2 msk ingefära, riven
1 tsk socker

Blanda allt i en kastrull och koka ihop i 5 min. Slå över de wokade grönsakerna.

2002 Tilenus Pagos de Posada

2002 Tilenus Pagos de Posada

Druvan Mencia trivs bra i Bierzo i nordvästra Spanien där det skyddade läget och den höga höjden gör klimatet varmare och nederbörden mindre än i intilliggande Galicien. Mencia ska vara släkt med Cabernet Franc och samma druva som portugisiska Jaen och lär ha kommit till Bierzo med franska pilgrimer på väg till Santiago di Compostella. I rätt händer bli det hur som helst bra vin av den tjockskaliga druvan.

2002 Tilenus Pagos de Posada kommer från vingården Bodegas Estefania som startades så sent som 1999. 2002 var tredje årgången från firman. Estefania odlar endast Mencia och druvorna i Tilenus Pagos de Posada kommer från 75-100 år gamla vinstockar.

Vinet har kanske inte den vackraste färgen med ganska mycket brunt i det röda. Det är förvånansvärt mjukt i munnen redan vid öppnandet av flaskan och har en härligt köttig och kryddig doft med svarta vinbär, choklad och läder. Läderdoften kommer fram ännu mer efter några timmar i karaff. Även i smaken finns det en hel del kryddighet i form av framför allt svartpeppar. Jag hade väntat mig ett något motsträvigare vin och är lite besviken på det något tunt i mitten. Trots detta är det ett bra val till vår hängmörade entrecôte med palsternacksgratäng, rödvinssås och lite ruccola.

Istället för dessert fortsätter vi med vinet och provar två fårostar – helt olika varandra. En Manchego och en likaledes strålande Tryffelpecorino från Peck i Milano. Det är omöjligt att säga om den ena är bättre än den andra men om jag hade piskan på ryggen och skulle välja ost till vinet skulle nog Pecorinon bli mitt val.


Palsternacksgratäng med rostade oliver och paprika

4 pers

100 g svarta oliver med kärnor
1 stor röd paprika
6 palsternackor
1 liten purjolök

2 vitlöksklyftor

1 dl mjölk

1 dl vispgrädde

salt

vitpeppar

2 dl parmesan, riven

Kärna ur oliverna och rosta dem i 175 grader i 1,5 timmar. Dela och kärna ur paprikan. Lägg på en plåt och rosta dem i ugnen på grill i 15-20 minuter tills skalet börjar bli svart och bubbligt. Låt svalna i plastpåse och dra av skalet. Skär i bitar. Skiva palsternacka och purjolök. Koka dem mjuka i mjölk och grädde tillsammans med pressad vitlök. Salta och peppra. Häll de gräddkokta palsternackorna i en ugnsfast form. Lägg på paprika och oliver. Strö över parmesan och gratinera i ugnen på 225 grader i ca 15 minuter.


Rödvinssås

4 pers

1 rödlök
1 vitlöksklyfta
25 g smör
3 kvistar rosmarin
3 dl rött vin
2 msk balsamico
2 msk kalvfond
1 tsk socker
3 dl vatten
ev några matskedar Maizena utrört i lite vatten

Skala och skär rödlök och vitlök grovt, fräs detta i smör (spara ca 2 msk Tillsätt sedan rosmarin och rödvin, koka ner tills cirka 1/4 återstår. Tillsätt viltfond, balsamico, socker och vatten och låt koka ihop till god konsistens och smaka av med salt och peppar, sila. Red ev. såsen med Maizena. Blanka av såsen genom att vispa ner 2 msk smör skuret i mindre kuber.